Hallåjam, Mårrgan här
Idag fyller jag och brorsan Bosse 3 år. Visst är man en stor kille när man är 3 år? Så nu hoppas vi slippa höra Alice kalla oss för småkillarna hela tiden. *mutter*
Ni kommer väl på vårat party idag? Vi firar mig och brorsan och även Alice som fyllde 6 år i förrgår. Alla partysugna katter med gladsvansen i givakt är hjärtligt välkomna!
Det kommer finnas tårta
Massor av räkor
Strömming
goda tilltugg
Niptinies (det finns krongrädde för de yngre)
Förrådet av dreamisar är ordentligt påfyllt
Det kommer även att finnas en fiskdamm och andra skojsiga lekar
Kattlimmon och kattikoptern står redo hela dagen och kvällen/natten för att hämta alla partysugna katter
Nu skall jag gå och ta en kattlur med Bosse och Alice innan gästerna kommer
Den här bloggen handlar om 3 st katter från Södertälje katthem som har flyttat hem till matte Eva och fått sina "för-alltid-hem"
torsdag 27 mars 2014
tisdag 25 mars 2014
Hemflyttelsedag och födelsedag
Idag är det min hemflyttelsedag! Det är hela 4 år sen jag flyttade hem till matte.
Eftersom vi inte vet riktigt när jag fyller år eller hur gammal jag är (jag var ca 2-3 år när jag flyttade hem) så har vi bestämt att vi firar min hemflyttelsedag och födelsedag på samma gång. Så idag fyller jag 6 år! Hurrjam för mig!
Jag fick lite dreamisar till frukost redan, sen har jag fått lite mer ikväll och nu tänker jag ägna resten av kvällen åt gos.
Men först måste jag jama att på torsdag den 27/3 så fyller småkillarna 3 år så vi tänkte fira oss alla 3 och ha party på torsdag.
Matte har lovat att fixa massor av gottisar och annat smaskigt och gå och lägga sig tidigt så vi får vara ifred. Kattlimmon och kattikoptern står redo att skjutsa alla gäster som vill komma. Ni kommer väl?
Vi ses på torsdag!
Eftersom vi inte vet riktigt när jag fyller år eller hur gammal jag är (jag var ca 2-3 år när jag flyttade hem) så har vi bestämt att vi firar min hemflyttelsedag och födelsedag på samma gång. Så idag fyller jag 6 år! Hurrjam för mig!
Jag fick lite dreamisar till frukost redan, sen har jag fått lite mer ikväll och nu tänker jag ägna resten av kvällen åt gos.
Men först måste jag jama att på torsdag den 27/3 så fyller småkillarna 3 år så vi tänkte fira oss alla 3 och ha party på torsdag.
Matte har lovat att fixa massor av gottisar och annat smaskigt och gå och lägga sig tidigt så vi får vara ifred. Kattlimmon och kattikoptern står redo att skjutsa alla gäster som vill komma. Ni kommer väl?
Vi ses på torsdag!
söndag 16 mars 2014
Snart 4 år
Snart har jag bott hos matte i hela 4 år. Jag har legat och fundilerat lite över det den sista tiden och tänkte att jag skulle visa er hur jag bodde innan jag kom till Södertälje katthem och sen till matte. Ni kan läsa här vad jag jamade om min bakgrund när jag var bloggkatt på katthemmet, min berättelse börjar den 8/2 2010
Matte går varje dag förbi området där jag bodde när hon skall till det där jobbet, så jag gav henne uppdraget att ta lite bilder.
Längs den här vägen går matte. Till höger på bilden skymtar en stor väg och en skola på andra sidan och till vänster en bensinstation.
Här syns vägen och skolan lite bättre. Det var på taket till en av småbyggnaderna runt skolan som jag bodde och även födde mina ungar. Men en dag trillade en av ungarna ner och det kom en tjej med bur och tog Malle med sig, så då bestämde jag mig för att flytta. Jag tog ungarna en och en i munnen och sprang över den stora vägen. Just där är det 3 filer åt varje håll och jamarmycket trafik, så det var på katthåret att jag tog mig över helskinnat!
Mellan bensinstationen och den stora vägen finns det en gångväg
Följer man den korta gångvägen så är det buskar på båda sidorna. Man ser det inte nu men när det inte är vinter så är det ganska täta buskar som man kan gömma sig ordentligt i. Men tittar ni i mitten av bilden ser ni att det går en väg till tvärs över som gångvägen försvinner under. Hela området är omgivet på alla 4 sidor av väldigt trafikerade vägar.
Jag förstod att det var ett farligt ställe att bo på, men jag hade ingen annanstans att ta vägen. Några dagar senare lurade tjejen som hade tagit Malle med sig in mig i en bur med hjälp av mat. Jag förstod det inte då, men det var det bästa som kunde ha hänt. Jag tror inte att varken jag eller ungarna hade överlevt särkilt länge om vi hade bott kvar där.
När jag kom till katthemmet så var de visserligen jättesnälla och jag fick mat och slapp frysa och fick tillbaka mina ungar, men eftersom jag träffat så många elakingar som hemlös så vågade jag inte lita på någon. Det tog många månader innan de på katthemmet kunde röra mig utan att jag fräste, klöste eller bet. Men har man blivit sviken så många gånger som jag blivit så tar det tid innan man vågar lita på andra igen, oavsett om man är en katt eller om man är en tvåbening. Nu hade jag sån jamartur att jag hamnade på just Södertälje katthem som har en no-kill policy och som ger alla katter en chans oavsett hur lång tid det tar. Många katthem avlivar skyggisar som mig för att de anser att vi är hopplösa fall. Även länsstyrelsen vill avliva såna som mig för att de dömer ut oss.
Men tjejerna på katthemmet gav inte upp och så småningom började jag inse att de var kanske inte så tokiga ändå och att få klappar är riktigt mysigt... :)
Jag trivdes riktigt bra på katthemmet, men det är ju ändå inte samma sak som ett riktigt hem. Så när matte var där och tittade efter en ny kompis till hennes Wilma så tog jag mod till mig och jamade bestämt till matte att jag ville flytta hem till henne. Som tur var så lyssnade hon. :)
Wilma var inte så överförtjust i början, men efter ett tag blev vi jamarbra kompisar
Året efter flyttade småbrorsorna in, men för drygt ett år sen gick tyvärr Wilma över regnbågsbron. Jag är så otroligt tacksam för Södertälje katthem som gav mig en chans och för mitt nya liv jag har fått hos matte. Jag önskar bara att alla katter som råkar illa ut kan få samma chans och inte bli utdömda för att de är skygga!
Matte går varje dag förbi området där jag bodde när hon skall till det där jobbet, så jag gav henne uppdraget att ta lite bilder.
Längs den här vägen går matte. Till höger på bilden skymtar en stor väg och en skola på andra sidan och till vänster en bensinstation.
Här syns vägen och skolan lite bättre. Det var på taket till en av småbyggnaderna runt skolan som jag bodde och även födde mina ungar. Men en dag trillade en av ungarna ner och det kom en tjej med bur och tog Malle med sig, så då bestämde jag mig för att flytta. Jag tog ungarna en och en i munnen och sprang över den stora vägen. Just där är det 3 filer åt varje håll och jamarmycket trafik, så det var på katthåret att jag tog mig över helskinnat!
Mellan bensinstationen och den stora vägen finns det en gångväg
Följer man den korta gångvägen så är det buskar på båda sidorna. Man ser det inte nu men när det inte är vinter så är det ganska täta buskar som man kan gömma sig ordentligt i. Men tittar ni i mitten av bilden ser ni att det går en väg till tvärs över som gångvägen försvinner under. Hela området är omgivet på alla 4 sidor av väldigt trafikerade vägar.
Jag förstod att det var ett farligt ställe att bo på, men jag hade ingen annanstans att ta vägen. Några dagar senare lurade tjejen som hade tagit Malle med sig in mig i en bur med hjälp av mat. Jag förstod det inte då, men det var det bästa som kunde ha hänt. Jag tror inte att varken jag eller ungarna hade överlevt särkilt länge om vi hade bott kvar där.
När jag kom till katthemmet så var de visserligen jättesnälla och jag fick mat och slapp frysa och fick tillbaka mina ungar, men eftersom jag träffat så många elakingar som hemlös så vågade jag inte lita på någon. Det tog många månader innan de på katthemmet kunde röra mig utan att jag fräste, klöste eller bet. Men har man blivit sviken så många gånger som jag blivit så tar det tid innan man vågar lita på andra igen, oavsett om man är en katt eller om man är en tvåbening. Nu hade jag sån jamartur att jag hamnade på just Södertälje katthem som har en no-kill policy och som ger alla katter en chans oavsett hur lång tid det tar. Många katthem avlivar skyggisar som mig för att de anser att vi är hopplösa fall. Även länsstyrelsen vill avliva såna som mig för att de dömer ut oss.
Men tjejerna på katthemmet gav inte upp och så småningom började jag inse att de var kanske inte så tokiga ändå och att få klappar är riktigt mysigt... :)
Jag trivdes riktigt bra på katthemmet, men det är ju ändå inte samma sak som ett riktigt hem. Så när matte var där och tittade efter en ny kompis till hennes Wilma så tog jag mod till mig och jamade bestämt till matte att jag ville flytta hem till henne. Som tur var så lyssnade hon. :)
Wilma var inte så överförtjust i början, men efter ett tag blev vi jamarbra kompisar
Året efter flyttade småbrorsorna in, men för drygt ett år sen gick tyvärr Wilma över regnbågsbron. Jag är så otroligt tacksam för Södertälje katthem som gav mig en chans och för mitt nya liv jag har fått hos matte. Jag önskar bara att alla katter som råkar illa ut kan få samma chans och inte bli utdömda för att de är skygga!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)