söndag 16 mars 2014

Snart 4 år

Snart har jag bott hos matte i hela 4 år. Jag har legat och fundilerat lite över det den sista tiden och tänkte att jag skulle visa er hur jag bodde innan jag kom till Södertälje katthem och sen till matte. Ni kan läsa här vad jag jamade om min bakgrund när jag var bloggkatt på katthemmet, min berättelse börjar den 8/2 2010
Matte går varje dag förbi området där jag bodde när hon skall till det där jobbet, så jag gav henne uppdraget att ta lite bilder.


Längs den här vägen går matte. Till höger på bilden skymtar en stor väg och en skola på andra sidan och till vänster en bensinstation.


Här syns vägen och skolan lite bättre. Det var på taket till en av småbyggnaderna runt skolan som jag bodde och även födde mina ungar. Men en dag trillade en av ungarna ner och det kom en tjej med bur och tog Malle med sig, så då bestämde jag mig för att flytta. Jag tog ungarna en och en i munnen och sprang över den stora vägen. Just där är det 3 filer åt varje håll och jamarmycket trafik, så det var på katthåret att jag tog mig över helskinnat!


Mellan bensinstationen och den stora vägen finns det en gångväg


Följer man den korta gångvägen så är det buskar på båda sidorna. Man ser det inte nu men när det inte är vinter så är det ganska täta buskar som man kan gömma sig ordentligt i. Men tittar ni i mitten av bilden ser ni att det går en väg till tvärs över som gångvägen försvinner under. Hela området är omgivet på alla 4 sidor av väldigt trafikerade vägar.
Jag förstod att det var ett farligt ställe att bo på, men jag hade ingen annanstans att ta vägen. Några dagar senare lurade tjejen som hade tagit Malle med sig in mig i en bur med hjälp av mat. Jag förstod det inte då, men det var det bästa som kunde ha hänt. Jag tror inte att varken jag eller ungarna hade överlevt särkilt länge om vi hade bott kvar där.

När jag kom till katthemmet så var de visserligen jättesnälla och jag fick mat och slapp frysa och fick tillbaka mina ungar, men eftersom jag träffat så många elakingar som hemlös så vågade jag inte lita på någon. Det tog många månader innan de på katthemmet kunde röra mig utan att jag fräste, klöste eller bet. Men har man blivit sviken så många gånger som jag blivit så tar det tid innan man vågar lita på andra igen, oavsett om man är en katt eller om man är en tvåbening. Nu hade jag sån jamartur att jag hamnade på just Södertälje katthem som har en no-kill policy och som ger alla katter en chans oavsett hur lång tid det tar. Många katthem avlivar skyggisar som mig för att de anser att vi är hopplösa fall. Även länsstyrelsen vill avliva såna som mig för att de dömer ut oss.
Men tjejerna på katthemmet gav inte upp och så småningom började jag inse att de var kanske inte så tokiga ändå och att få klappar är riktigt mysigt... :)
Jag trivdes riktigt bra på katthemmet, men det är ju ändå inte samma sak som ett riktigt hem. Så när matte var där och tittade efter en ny kompis till hennes Wilma så tog jag mod till mig och jamade bestämt till matte att jag ville flytta hem till henne. Som tur var så lyssnade hon. :)



Wilma var inte så överförtjust i början, men efter ett tag blev vi jamarbra kompisar

Året efter flyttade småbrorsorna in, men för drygt ett år sen gick tyvärr Wilma över regnbågsbron. Jag är så otroligt tacksam för Södertälje katthem som gav mig en chans och för mitt nya liv jag har fått hos matte. Jag önskar bara att alla katter som råkar illa ut kan få samma chans och inte bli utdömda för att de är skygga!



24 kommentarer:

  1. Du hade tur som hamnade på rätt ställe och att du kunde adoptera RÄTT matte ;-)!

    =^.^=

    Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst hade jag tur, fast matte hade nog mer tur! *fnissjam*
      *nosbuffar*

      Radera
  2. Skönt att du är hemma hos fina matte! Så glada att du fick komma in och hitta hem! Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var verkligen tur att jag fick komma till katthemmet!
      *nosbuffar*

      Radera
  3. Jamartur hade du! Jag var på ett katthem där de avlivar "skyggisar"... :-(
    Mattes förra katt Pepsi hade nyss fått somna in pga sjukdom i sina njurar och matte var otröstlig...men så fick hon höra att jag och min kompis Pajsen (som oxå är i regnbågslandet nu pga cancer) skulle avlivas och det var mer än matte kunde tillåta!
    Så vi fick flytta hem till våra-för-alltid-hem. Lilla ostyriga Lakritz fick också flytta hem till oss en vecka senare av samma skäl (hon är också i regnbågslandet pga sjukdom) Jag var verkligen rädd för människor, men efter ca två år upptäckte jag att det är jamargött att gosa med matte o husse. Så nu blir jag snart 9 år och stortrivs med att vara "ensam dam på täppan".
    Tyckte det var läskigt att läsa att du hade bott med dina barn på ett tak, men matte sa att det visste hon redan och att allt gick jättebra för dina barn också. Tack för bilderna som du har lagt upp, hemskt att se vilken tuff miljö du har bott i!
    Jamartur att du fick flytta hem till Wilma!
    Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jamarns vilken tur att er matte kom och räddade er! Fyjam för katthem som avlivar skyggisar!
      *nosbuffar*

      Radera
  4. Historia är något som är viktigt, att komma ihåg var man kommer ifrån och var man är nu. Varenda en av oss har ju en historia, både bra och dåliga. Kunde inte sluta läsa när jag väl satte igång. Så himla bra att du och bebbarna blev infångade och att ni fick komma till Södertälje katthem. Och att du sen fick komma till ditt för alltid hem och få chans till att börja lita på tvåbentingar igen. Det är stort! Kram på dig/Basco

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är viktigt att komma ihåg sin bakgrund. Vi hade tur, men tyvärr har ju inte alla den turen.
      *nosbuffar*

      Radera
  5. Vi minns dig väl Alice, eller Madonna som du hette på katthemmet. Du är ett av många lysande exempel på att en skyggis kan bli en tryggis, bara ni får tid och kärlek, och du har fått båda. Att se hur du utvecklats är den lön vi på katthemmet får. Vi hoppas få många fler inlägg fr¨ån dig framöver.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk om de som bestämmer kunde förstå att vi skyggisar också är värda en chans och att vi kan bli tryggisar bara vi får kärlek och tid
      *nosbuffar*

      Radera
  6. Vi är så glada för att du och dina ungar fick komma till katthemmet! Klokt av dig att du jamade till din matte att ni två (och Wilma) skulle bo ihop. Tänk så bra allt blev till sist! Och småbrorsor fick du ju också så småningom att busa med. *svansdans* Kurr och burr.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ibland måste vi peka med hela tassen till våra tvåbeningar för att de skall ta rätt beslut och jag förstod direkt jag såg matte att hon skulle bli min egen matte. :)
      *nosbuffar*

      Radera
  7. Åååh, matte minns dig som bloggkatt. Vilken tur du och ungarna hade som överlevde på ett så farligt ställe OCH fick komma till Södertälje Katthem. Själv hittades jag ju på blocket sen husse gått över den där bron. Och lillasyrran kom till Södertälje Katthem hon med, och till oss i jourhem. Sen bestämde vi katter att hon fick stanna. Husse och matte höll med. Vi har alla haft tur!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh vad kul att du kommer ihåg mig fast det gått 4 år! *gladsvans*
      Ja visst har vi haft tur!
      *nosbuffar*

      Radera
  8. Äntligen hör vi något från dig, Alice! Vad fint du skriver, och tänk vilken tur du hade som kom just till det här föralltidhemmet, jag vet att du och småbrorsorna har det super där ni bor.//Sara

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi fick jama i på skarpen så matte tog sig tid att hjälpa mig med bloggen :)
      Tackjam för berömmet!
      *nosbuffar*

      Radera
  9. Vi är också så glada över att du fick finnas kvar hos oss, Alice! Tyvär förstår inte somliga att det bara krävs lite kärlek och tålamod för att få en skyggis till en tryggis <3 Alltid lika givande och gripande att läsa om en katt i nöd som till slut hittar ett kärleksfullt hem <3
    Många kramar och tassklappar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det konstigt att inte alla kan förstå att man kan behöva tid och tålamod? Misshandlade tvåbeningar behöver ju ofta det också om de har haft det svårt. Och de avlivar man ju inte för att de är skygga.
      *nosbuffar*

      Radera
  10. Berättelser som din borde ALLA som jobbar på Länsstyrelser och med djurskydd läsa! Tänk att somliga ska ha så svårt att fatta vad litet tid och kärlek kan resultera i!

    SvaraRadera
    Svar
    1. De borde ta och besöka lite katthem och se vilket otroligt jobb många gör!
      *nosbuffar*

      Radera
  11. Usch Alice, så hemskt du hade det, och så rädd du måste ha blivit när din unge ramlade ner och nån tog honom! :O

    När man ser hur du bodde bland buskar och vägar tycker man att det är fantasstiskt att du nu har ett eget hem med egna vänner och matte. Blev du glad när du fick träffa dina ungar igen?

    Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag blev jamarglad när jag fick träffa alla mina ungar på katthemmet igen och att de alla mådde bra!
      *nosbuffar*

      Radera
  12. Jamar med föregående jamare att du hade tur som hamnade på Södertälje Katthem och att din matte hittade dig eller om det var tvärtom :)

    Tassklappar o Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var tvärtom :)
      Jag klev fram med bestämda tassar till matte och jamade att jag ville bo hos henne.
      *nosbuffar*

      Radera